Vad skulle vara möjligt om du tog emot din unikhet?

12 november 2015 « Tillbaka

Det är ganska lustigt hur vi som aldrig någonsin blivit lärd att se, erkänna och vara den unika person som vi egentligen är.

Vi skapar en inre konflikt och ett
on-going mönster av dömande och separation istället. Vi lär oss att det är rätt att vara som andra och få av oss blir lärd att se vår kapacitet, vår potential och ta vara på den och använda den.

Vår unikhet är inte något som uppmärksammas och uppmuntras.

Pratade just med en person i en coachingsession som fick mig verkligen att uppfatta hur starkt programmerade vi är att se oss själv från en synpunkt av
sk felhet. Där vi har ett dömande om oss själv som om vi är fel eller gör något fel. Vi blir upptagen med att försöka laga oss själva så vi blir rätt, så att livet kan bli rätt. En del av oss är så otroligt anpassningsbara och i varje möte som
vi har med andra människor så är vi avvaktande för att se hur vi ska vara och hur vi ska göra just i det här mötet för att vara rätt, för att passa in. I den här verkligheten är det vad som är vitalt.
Det här var något som jag själv satt fast i otroligt mycket och genom det skapade en så stor separation till mig själv. Dömandet om att jag är fel, jag duger inte och sökandet av att passa in skapar den separationen. Det som pågår är ett ständigt dömande, jämförande om rätt och fel. Så tänk om du aldrig någonsin varit fel eller är fel eller gjort fel? Om du inte utgick från att något är fel i något område i ditt liv - vad skulle vara möjligt då? Det är det
som är så lustigt med rätt/fel och så intressant, det utesluter totalt att möjligheten ska kunna existera.

Dömande drar in oss i ett trauma/drama, ett sökande. Om vi tittar på det -
du kanske har olika dömande om dig själv. Du är för stor, för liten, för mager, för rund, för mycket, för fattig, du duger inte, du är rädd, ingen kan älska dig, du är för gamal, du är trött, du kan inte, du ä inte värd, för tunt hår, för runda lår .... När vi har ett dömande så kan inget annat som inte matchar det dömandet dyka upp i våra liv. Det är på så sätt som vi bekräftar för oss själv
att saker är verkliga. Vi skapar mönstret och begränsningen i vårt liv som vi inte kan övervinna. Det är vår synpunkt som skapar vår verklighet - det är inte verkligheten som skapar synpunkten.
En affirmation är uppbyggd på två olika synpunkter, den ena är så kallad negativ och den andra positiv. Vi tar den negativa synpunkten och övar på att använda den positiva som om det skulle skapa det. För dig som läser det här och där affirmationer verkligen har fungerat för dig - fantastiskt. För dig som det fungerat i vissa fall och inte andra och för dig som aldrig någonsin kunnat förändra något via det så kanske det här kan bidra med något annat för dig.
Det är synpunkten om att tex att du inte är värd, inte älskad som skapar din verklighet, det är inte verkligheten som skapar den. Vad som menas med det
är att den synpunkt som du antagit om dig själv är bara en synpunkt, det är inte sant, det är inte verkligt, det är en synpunkt som fixerats och på så sätt blir fast och verklig. Genom att se det, och titta på den antingen bemöta den med vilken intressant åsikt att jag har den åsikten. Du bemöer alltså ditt dömande om dig som du antagit med just det vilken intressant åsikt att jag har den åsikten och du gör det om och om igen - prova och se vad som sker för dig.
Det som kan hända är att du blir fri från åsiktens påverkan på dig och ditt liv.
Du kan också bemöta det för vad du beslutat dig för att du är. Det komiska i en sk negativ åsikt är att vi dömer att vi har den. Vi är så lärda att vi ska älska oss själva, vi ska se vårt värde osv... så någonstans inom oss så fort vi har något som kallas negativ tanke så dömer vi oss för att vi har det. Det är dömandet i sig som håller det på plats. Om du inte dömde dig själv för att du inte älskade dig själv - skulle den åsikten då ha någon effekt på dig? Så du kan också som ett steg i att ta emot dig själv, bemöta dig själv med en fråga - Vilken energi, rymd och medvetenhet kan jag vara för att den värdelösa, fula, hemska, ingen älskar mig, jag kan inte, fattiga, tjocka person som jag är? wow ...
Vad den frågan gör är att den skapar ett nytt utrymme för dig att ta emot den person som du beslutat dig för att du är. Den tar bort laddningen av att det är fel att se dig själv på det sättet. Det är det som börjar skapa den förändring som du söker. Det var den frågan som började sätta mig fri från det extrema dömandet jag hade om mig själv. När den började lösa upp dömandet kunde jag sedan börja titta på de olika dömanden som jag hade och börja se dem som intressanta åsikter och skapa ännu mer förändring i mig själv.

Dömande och jämförande är former av konkurrens. När vi gör konkurrens så kan vi inte ta emot vår egen kapacitet, vi kan inte se vår potential och vi skapar den ultimata separationen till oss själv och ett on-going projekt som skapar det liv som vi inte önskar ha. Så hur vore det för dig att börja se, erkänna och leva ut den potential som du är? Vad skulle vara möjligt i ditt liv om du gjorde det?
Hur gör man då? Tänk om det inte handlar om hur du gör det utan att du väljer att se dig själv från ett nytt perspektiv. Tänk om du inte behöver jämför dig med någon annan? Tänk om du istället kan outcreate yourself varje dag och
på så sätt skapa något som är större för dig själv? Att ta emot dig själv som en gåva är något som vi inte är vana vid att göra och det handlar inte om att vara mer en någon annan. Det är så lustigt för i jantelagen så handlar det just om det. Tro inte att du är större en någon annan. Så tänk om det inte handlar om det och tänk om att lägga locket på den potential, förmåga och kapacitet som du har oavsett om det är att organisera, prata inför människor, skriva är det elakaste du kan göra för dig själv? Så är du villig att öka din vänlighet till dig själv? Villig att öka tacksamheten för att just du är i ditt eget liv? Är du villig att ge upp att passa in? Är du villig att ge upp att vara rätt? Är du redo att ta emot dig och din unikhet som du är? Vilket bidrag skulle vi kunna vara för varandra när vi inte jämförde oss med någon annan, eller gör någon annan rätt eller fel?

Access Consciousness har många olika verktyg som är så otroligt användbar i mötet med oss själv och skapandet av en framtid som vi önskar ha. För mig förändrade det hela mitt liv och jag vill att du ska veta om att det finns verktyg som fungerar för att förändra det som du hittills ännu inte kunnat förändra. Verktygen är så annorlunda, det är verkligen att börja se dig själv från ett helt nytt perspektiv och det sätt som vi gjort för att skapa förändring tidigare, om det inte fungerat för dig - är det då dags att prova något annorlunda?

- Intressant tanke eller åsikt att jag har den här tanken/åsikten.
Om du använder det för alla dina dömanden som du har om dig, alla tankar, alla känslor och alla åsikter så kommer du att skapa en total frihet och ett totalt mottagande av dig själv.

- Vad kan jag vara och göra idag för att outcreate myself?
En fråga att ställa varje dag för att skapa ditt liv större och inte mindre

- För vem gör jag det här? Vem är jag när jag gör så här? Kommer det här att skapa mer av det jag önskar ha som mitt liv?

- Vad mer är möjligt i den här situationen som jag aldrig någonsin överväg tidigare?

- Om jag skulle vara vänlig mot mig själv här, vad skulle jag då välja att vara eller göra?

- Vad kan jag vara och göra idag för att ha mer tacksamhet för mig och för att jag finns i mitt liv?

En fråga ställs inte för att vinna ett svar - det är vad vi är lärda till i den här verkligheten. Om du inte är van vid att ställa en fråga för att vinna en medvetenhet utan försöker klura ut svaret så är det vad som begränsar dina möjligheter till att ta emot något som är så mycket större en vad du kan klura ut. Det är att stanna kvar i boxen av det du redan vet. En möjlighet existerar inte inom boxen - så om du verkligen vill ha förändring, tillåt universum att bidra till dig genom att ställa frågan utan att söka svaret, utan att förvänta dig ett specifikt resultat - ge frågan det utrymme som du egentligen är för att låta de oändliga möjligheterna att få börja existera i ditt liv.

Du är så mycket mer en vad du utgör dig för att vara. Du har så mycket mer kapacitet, förmågor och är så mycket mer potent. Är det dags att leva ut det? Är det dags att skapa det liv som du vet borde vara möjligt för dig?